Jag tittade på politikernas debatt igår kväll, Gud förbjude, vilken röra de ställde till där.

Magdalena höjde sin lön med 50 tusen. Krisensson höjde sin lön med 6 tusen, men en sak förvånade mig och han kallade henne hycklare, han brukar inte gå i folks privatliv så direkt, men nu han störde till och med Magdalenas oklanderliga sminkning.

Nooshi berättade med tårar i ögonen att hon hade blivit spottad på i taxibilar och att hon vet nu hennes dotter är oönskade på grund av sin hudfärg. Ljuset i studion var svagt, alla såg solbrända och arga ut. Ett enhälligt uttryck av medkänsla syntes i deras ansikten plöstligt.

-Om han inte ha gått så långt i ett civiliserat land där vi alla vill beskriva Moder Sverige...eller?

-Jag vet inte varför, men den här debatten lämnade plötsligt ett känslomässigt intryck på mig också, plötsligt – jag minns från barndomen att min mormor skickade mig till slaktaren för att köpa ett kilo kött till gryta. Säljaren var adoptivfadern till en skolkamrat som adopterades av denne herre "Puscas", en man med stor kvalitet och vision.
På krokarna hängde: kalvar, griskultingar, kaniner, kor, hästar. Han stämplade namnet: rumänsk, jude, tysk, romsk, rysk.

Jag gick i första klass och var ännu inte säker på bokstäverna i alfabetet, så han gick runt med kniven, vilken bit ville jag skära till mormors gryta? I min barnsliga fantasi såg jag vad som stod skrivet, inte hur biten som var till salu såg ut. Jag gick därifrån utan att köpa, kastade pengar på disken och sprang för att berätta för mormor vad jag hade sett. Mormor tog av sig sitt förkläde och, i sin morgonrock, tog hon min hand och vi gick till herr "Puscass" butik( namn beyder lunetist)
Det fanns ingenting kvar av vad jag hade sett, och polisen stängde dörren till skåpbilen precis när vi kom fram.

 

 

Det var då jag insåg att

Det finns en kraftfull idé som kallas

Teorin om det trasiga fönstret.

Om ett trasigt fönster lämnas olagat skickar det ett subtilt budskap om att ingen bryr sig.
Snart går ett till sönder. Sedan ett till.
Och så småningom blir slarv normalt.
Relationer kan fungera på samma sätt.
En respektlös kommentar ignoreras.
Ett brutet löfte ursäktas.
En gräns överskrids utan konsekvenser.
Och långsamt, långsamt börjar saker som en gång verkade oacceptabla verka normala.
De största problemen börjar ofta inte som stora problem.
De börjar som små ögonblick som ingen har åtgärdat.
Det är därför ohälsosamma relationer kräver uppmärksamhet.
Möt den lilla smärtan.
Ha det obekväma samtalet.
Reparera det som har skadats innan förbittring växer kring det.
För ibland faller inte en relation isär på grund av ett stort misstag.
Den faller isär för att för många trasiga fönster inte lagades.