Som daggdropparna på ett rosenblad
så fridfullt vacker log vår kärlek
mot världen i sin begynnelse

I sin begynnelse lös stjärnor vår väg
under långa promenader
mot den framtid vi framför oss såg

Som en demon gömmer sig min missbildade spegelbild
i skuggorna,
medan min vackra mask är den som vinkar farväl
när du rider mot horisonten
Skådespeleriet är utav dess like
och ibland misstänker jag att du tänker
"Hon borde vinna ett pris för sin insats"

För när dörrarna stängs speglas monstret
i mitt öga
Som en trotsig tonåring skär hon
i mina armar så fort du försvunnit


Jag skulle vilja kunna hata dig
För det har jag svart bätle i
Men när jag ser dig drar jag ner mina vapen
Försöker se bortom masker som inte finns
Och det är ju lättare att hata och förskjuta
Men du gör det så förbannat svårt

Jag vaknar kallsvettig och andfådd
minns och hör våra vackra samtal
när vi vandrat i olika stigar

de viskas i det förgångna
som en avlägsen dröm jag hört någon berätta

Den drömmen kvävs ihjäl
av samtalen vi haft i mörkret
omringade av hjärnspöken
och demoner från vårt förflutna

Ibland gör det så ont
För det är så svårt att älska dig
Och smärtan är ibland outhädlig
Trots deras 1000 brister
och din nästintill perfektion
Det gör så jävla ont att älska dig
för du har ingen kniv bakom din rygg
som de en gång hade

Du, den som delar samma tankar som jag
men inte alls
Du är inte perfekt
Liksom jag bär du ångesten
som en säck med skatter
som du ej vill släppa taget om

Det känns som en svart filt av aska och damm
som inte tillåter mig ta djupa andetag ibland
efter våra samtal om tiden

Tiden, den som ibland gör sig påmind
som en vägskäl och ger oss förslag
om vart den kan bära oss hän
mörker och ljus i reflektion
gentemot varandra

Stigen. En ljusstrimma -en värme är mitt ögas betraktelse
Ditt öga ser förödelse sorg smärta
Och varför söka i framtiden
det som ej ens i stjärnorna är skrivet
När tiden faktiskt är i våra händer
och vi är konstnärerna i våra liv
De berg vi skapar är för oss att bestiga och segra

Men jag är rädd att tiden ej längre förmår
hålla våra liv sammanflätade
Och att du bygger din väg av betong och granit
och jag bygger min av sågspån och glas