Gud blåste liv i Adam, genom näsan
Själv gjorde jag det genom
den metod jag blivit tilldelad

Jag hade aldrig råd
eller den blindhet som krävs
för den heliga skriftens sandkorn

När sekunderna rann insåg jag
att jag inte följt receptet
även med passionen offrad
med blod och smärta

Ditt hjärta var för stort
för din lilla bröstkorg
Och din hjärna
hade något syndromigt tjafs

Och så ögat förstås
Kanske behövde jag bättre ingredienser
På den tiden hade jag ont om guld
Hånfulla skratt pekade med krokiga fingrar

Medan jag vandrade i öknar och mörker
Barfota och ängslig dolde jag mina sår
För att slippa mata deras ego

"Dekadens är hennes törst"
Viskades det högfärdigt
I mina kvarter

Men mina händer förmådde inte
Sänka din korg i vattnet
Min nya resa skulle innebära
att skydda dig vad som än krävdes

Ditt för stora öga
och dina små händer
Tände åter det ljus
som sedan många sekler blåsts ut

Det var då du började blåsa liv
Vid varje hjärtslag
Vid varje andetag
Blåste du liv i mig

Du är orkanen som virvlar runt
Bekymmerslöst

River ner och bygger upp
Och orkanens öga som är överallt
Omsluter, försvarar de sina
Du är en av de orkaner som orkar
Orkar alla nederlag

Som trots att det
För stora hjärtat värker
Modigt bär mig i sin barm

Du väcker mig när jag somnar
Och bär mig i din hand
När mina lemmar är för svaga

Din röst har förändrats
Från klingande barnskratt
Till manliga hesa
Dina små knubbiga händer
är nu stora och ärrade
efter alla kamper

Du är min orkan och jag älskar
att lyftas av din kraft
Du är orkanen som orkar allt
Sirius skiner svagt vid din sida
Från noll till femton på ett andetag