Är det inte dags
att någonting blir vackert?
Vackrare än då,
när regn föll i november
och natten var mörk och kall,

när åskan slog ner
och trädet fattade eld,
när gnistorna flög
och tände eld på golvet
precis där jag stod så still.

Är det inte dags
för vackrare poetik,
stillsam romantik,
tristess och rödaste vin,
en kyss och din hand i min?