Vi har låtit bli att
tänka på oss
våra steg
försvinner på en grund,
på en instabil mark.

Vi försökte lita
på en värld utan
vingar.
Vi vissnade
korta stunder,
vi såg oss i
okänd ålder,
där allt annat
var inte vi.

En godmorgonhälsning
var slöseri, vi hade
börjat gå mot
en tid utan en exakt tid.
Lyckan var
otillfredsställd.

Världen har ingen
kraft i sin röst.
Den skapar tomhet
i samhällets
vilja. Molnen är högmodiga
inför vår förvirring
kring frihet.

Vår kärlek räckte
inte till, vår värld blev
otillräcklig.
Och världskartorna
var skogar utan granar.

©E Nordin