Jag ville bara fatta en hand när svettpärlorna blänkte i blå månljus.
Tills jag, beskyddad och trygg,
kunde falla i mina djupa tag och nattdröms snus.

Och när täcket lade sig som en boll över mitt golv.
Tills klockan slår över tolv.
Och spöken dansar till klockslags skalv,
ska du möta mig vid drömmars land.

Men det var ingen som försiktigt öppnade min dörr och lät den stå på glänt.
Med en ljusslinga på mitt golv var det som om lyckan hade vänt.
Men plötsligt släckte det ljus som var tänt.
Och allt försvann i ett iskallt mörker, var det otäckaste jag känt.