Bruset sköljer över mig
ett vitt sådant
ibland ett brunt
och jag börjar vissna
ögonhimlen knastrar
fingrarna darrar
andetagen smärtar
svetten rinner
svetten torkar
jag slås omkull
boven: värmen
den får mig på andra tankar
där jag inte är jag
där du inte är du
och bruset brusar
som aldrig förr
musklerna spänns
huvudet sprängs
men jag står fortfarande
på höga berg utan snö
ett sista föråldrat andetag
sen beger jag mig
till uppenbarelsens värld
och vaknar i besvikelse.