Förlåt mig själv för att jag inte föddes för tusen år sedan!
Denna tavla på vår vägg från en gammal tid hänger där,
en ung kvinna sitter där med händerna mot ansiktet...
Jag älskar henne, varje stund måste jag kasta en blick på henne!
Mitt ansikte rodnar av blyghet!
Var jag än sitter eller står tittar hon på mig med ett varmt leende!
Min mamma har kontrollerat mig den senaste tiden...
Jag går ut ur huset bara några få gånger för hennes skull.
Ibland mitt i natten vaknar jag för att se henne!
Jungfrun är min kärlek, kanske förlorar jag min manlighet,
eller så har jag fått ett komplex och det är värre för mig.
Mitt hjärta hänger också på en kall och bar vägg.
Jag lider av en stark kyla inombords.
Till väggen går jag som om det vore en helig plats...
vad finns hos mig förutom en kall värld, ett hjärta och en vägg.