I

Jag vaknar på en brinnande horisont,
flyger i flagor,
dalar ur mitt minne
för detaljer;
mineraliseras
utan minsta möjlighet till smärta,
i ett ångande mellanslag
i jordskorpans långkok

II

Ansiktet tränger sig fram
ur stundens allvar;
vantrivs tyst
i billack & skyltfönster;
lyfter sig ur situationen
i ett enda plötsligt rundsnitt
& kastar sig i gödselbrunnen

III

Beskedet är oceaniskt
som en helighet i kvicksilver,
slätt som skuldens berättigande;
konkavt i havets gravitationsblick
utan land i något försvunnet:

kroppen stumfilmsryckig
i slutet på en snara av snö