När en har lite pengar varje månad och har barn
det blir inte bra för någon, när det är svårt inom
familjen och en är ensamstående blir det svårare

då tar socialen barnen ifrån en

Det handlar om pengar från början till slut.

Om en inte kunnat utbilda sig och fått ett
välbetalt arbete före barnen föddes blir
det svårt och en kan bli stressad och sjuk

det blir inte bra

om en inte har hittat någon man att dela med
då ger socialen barnen till pappan eller till
annan anhörig, det handlar om pengar

varför hjälper inte ens föräldrar utan
att de säger sig bli utnyttjade

det handlar om pengar

omhändertagande av barn för att mamman
inte har så mycket pengar som krävs i nuet.

Jag tänker, det inte är mitt fel från början.

Älskar mina barn, men pengarna räckte inte
sorgen att någon tar de jag älskar ifrån mig
är en sorg som inte går att hantera, inte mera..

Om mamman tar emot frivilligt, den vård
hon behöver och barnen får komma tillbaka
när hon mår bättre funkar inte för tiden går
och hon får inte tillbaka sina barn och det
blir nytt bråk med de som socialen placerade
barnen till, så börjar det onda igen..

Detta tycker jag är psykisk misshandel
på både barnen och mamman, ett trauma
som följer med i livet, en sorg ens start i livet
blev till en kamp för livet, därför tycker jag
att det måste gå att stärka den som har ont
om pengar den mamman som far psykiskt dåligt
och barnen som far illa, det handlar om pengar.

Och det brister hos de vuxna som är anhöriga.

Som njuter av situationen deras makt över mamman.

Jag skulle vilja hjälpa de här familjerna så mamman
slipper fara illa av de anhöriga, där situationen är
farlig för henne och hennes barn, den utsatta kvinnan.

Det är politik och jag kunde inte bli politiker
jag är en av de mammor som levt i utsatthet.

Jag är mamma och jag älskar mina barn.

Alltid

(Får mamman välja vilka som är med i teamet?)

Psykiatri läkare, psykolog, vårdare, kurator.

Allt finns inom psykiatrin för att stötta upp.

Men om man gifter sig blir det svårare
då läggs ansvaret på mannen och stressen
börjar igen, kvinnan förlorat bostadstillägget
och mannen har all makt över henne.

Han kanske får henne att sluta medicinera sig.

Och barnen börjar fara illa igen

så börjar soc utreda
familjen och barnen blir omhändertagna
för det är stress i familjen.

Sen blir mamman så sjuk så
hon hamnar på psyket igen.

Psykiatri läkare, psykolog, vårdare, kurator
allt finns inom psykiatrin för att stötta upp.

Kvinnan ser ingen annan utväg än att skilja sig
och det är en fruktansvärd process i allt det här.

Nej, jag säger inte att det är det bästa
att vara ensamstående mamma med barn
men om hon får lite bättre psykiatriskt stöd
behöver soc inte utreda till de anhörigas fördel.

Jag är mamma och jag älskar mina barn.

Alltid

Psykiatri läkare, psykolog, vårdare, kurator
allt finns inom psykiatrin för att stötta upp.

(Får mamman välja vilka som är med i teamet?)

Ingen anhörig får vara med förutom barnen.

Det handlar om pengar,
varför kan de rika inte få sponsra kvinnans team?