Enligt Derrida tolkar vi verkligheten genom språket, och vi tolkar språket på olika sätt. Verkligheten består av sociala och kulturella gruppspråk där orden får sin betydelse först genom sitt sammanhang. För att förstå världen måste man därför först förstå sitt språk. Man måste därför spela ett dubbelspel, acceptera ett system eller ett språk och tänka inom dess ramar men samtidigt plocka sönder det för att avslöja dess dolda förutsättningar och motsägelser. För de är genom dessa språkliga medel som maktövergrepp, kvinnoförtryck, rasism och diskriminering möjliggörs.
Ett exempel är ordet ”frihet”. Det är ett centralt begrepp för oss, något vi alla eftersträvar i livet. Trots det verkar det som att vi inte är helt överens om ordets innebörd. En liberal kanske definierar det som ”möjligheten att själv bestämma över sina val” medan en socialist kanske beskriver det som ”att inte bli utnyttjad av andra”. Denna typ av begrepp hittar man i alla politiska, religiösa och filosofiska teorier. Vi förväntas ”förstå” vad som menas och impliceras. Men vi ska inte förväxla detta med sanningen, för det finns ingen objektiv ”frihet”. Det enda som finns är påhittade begrepp som i slutändan inte säger någonting förutom att man kan ha olika definitioner.
-vi kan inte glöma att kyrkan som sad för sjuton talet? vem saknar hans språket? han ska sakna hans tilltron med gud. för att gud retar hans själv genom språket. för det språket blir helig.