”Vi tar in vatten!”
”Ös, ös, ös!”
”Vi sjunker med aktern!”
Sjönöd …

Det är mörkt.
Åskan går.
Plankor och brädor.
Blåmärken, skrapsår.

Vi förliser,
sprids över ytan.
Klamrar oss fast vid livet.
Försöker flyta.

”Är detta vår sista natt?”
”Kommer vi att sjunka?”
”Finns det en högre makt
när allt annat slutat funka?”

Vågorna går.
Kallsupar.
Bråten slår.
”Snälla, sluta.”

Då, när hoppet runnit ut,
och kallsup byts mot kallsup.
Då skönjs plötsligt ett ljus.
Då hörs ett fjärran ljud.

Det är sjöräddningen,
just i rättan tid.
De har sett förlisningen
och kommit hit.

Vi fiskas ur vattnet
och får varsin filt.
De söker tappert,
finner oss alla vid liv.

Båten är nu ett vrak,
tusen famnar ner.
Och även om vi lever
kommer den aldrig segla mer.

EJE