Vilsna soldater.
Pickar i marken såsom duvor.
Hjärtslag som brinner.
Skräcken i rädslornas ärr.
Hem.
De längtar hem.
Men väl hemma.
Mardrömmar förföljer.
PTSD etsar sig fast som värddjur.
Himlen är fortfarande blå.
Men allt de ser är stjärnor utan liv.
Andas.
När kärleken öppnar sig.
Är det redan försent.
Rosorna har vissnat.
Svärden har smält.
Kvar är panikångesten som river med klor av glas.
Jag vänder mig om.
Sakta.
Möter min blick i spegeln.
En blick av vilsna soldater.