(högtidligt, skarpt, utan att glorifiera våld eller hat)

En hora är inte en kvinna
som delar sin kropp med flera.
Det är en annan sorts mörker,
en som ser en familj stå stadigt
och går in där
med händer som river
och ett hjärta som saknar hem.

Det är hon som känner doften
av någon annans trygghet
och vill krossa den,
inte av kärlek,
inte av hunger,
utan av den där tanken
som viskar:
om jag inte kan bygga,
ska ingen få behålla.

En hora är inte en kropp.
Det är ett beslut.
Ett steg över tröskeln
till ett hus som inte är hennes,
ett leende som bär gift,
en blick som mäter
vad som kan förstöras.

Det är hon som ruinerar
det hon aldrig själv har skapat,
som släcker ljus
hon inte har tänt,
som bryter löften
hon aldrig gav.

Och familjen —
den som stod där,
den som försökte,
den som bar —
den får samla skärvorna
av något som borde ha varit heligt.

En hora är inte en kvinna
som älskar fel.
Det är någon
som går in i lyckan
med avsikt att krossa den.