Texterna har en tydlig och egen litterär röst. Språket är avskalat och till synes enkelt, men bakom formuleringarna finns ofta flera lager och oväntade betydelser. Metaforerna känns personliga snarare än konstruerade och blandningen av allvar, skärpa och lågmäld absurditet som ger texterna en särskild karaktär. Det finns också ett mod i att inte förklara allt – läsaren får själv fylla mellanrummen. Sammantaget känns det mindre som ett försök att skriva poetiskt och mer som ett eget sätt att tänka som råkar bli poesi.