Den som hör ljudet av mitt hjärta är nära med örat mot mitt bröst. Varmt och vackert, som känslor av värme i min eviga höst. Lugnet sprider sig inifrån, hud mot hud. Tvn är på men jag tar inte in ett ljud. Ljusen brinner som i ett sagopalats. Vackra skuggor fladdrar på väggarna av ljusen som möter hörn som går mot svart.

Tiden slår här inne och där ute känns det som natt. Du sover lugnt och jag drar över en filt, för att skydda det vackraste jag någonsin har haft. Jag drömmer precis som du gör nu i mina klarvakna tankar. Kysser dig i ditt hår, jag försöker hålla tillbaka min tår när känslorna når mig. Klappar dig över axeln och överarmen försiktigt. Hur ska någon någonsin förstå mig. Jag tror du vaknar snart, för min inre klocka slår så hårt och med fart i mitt bröst. Närheten ger mig tröst.