Kardborrarna
små, envisa
omöjliga – nästan – att få bort

Blöta sulor
Klafs – klafs
Det är de egna stegen som hörs

Men vad gör det
Svampkorgen är full
och skogen har ett slut

Stugan stiger fram

Så ensam
Fönsterblecket glimmar
Stilla, stilla allting

Sedan
en obändig lust efter vila
och värme

Kakelugnen sprakar
Svampen doftar skog
En nytänd sol
ler mot den somnande skyn.



16/9 2026