Visst har vi våra drömmar
var och en av oss, till mans
och så många ting som ömmar
som vi måste ge en chans
tiotusen tysta ord med mening i
Det vet jag, som med åren
ganska vis kan känna mig
Jag har följt de gängse spåren
vet hur allt har artat sig
Så nu frågar jag
Hur kan ni gå förbi

Jag nötte förut stenar
kände sällan någonting
När jag nådde dikesrenar
öppen sol och strålars sting
var jag levande och evigt osårbar
Så väldigt annorlunda
låg mitt landskap där jag gick
och av det som skulle stunda
ingen aning ens jag fick
Ändå undrar jag
vad innerst höll mig kvar

Det skakar från trafiken
men jag ser den inte mer
Den går fram, jag ligger sviken
grunnar över det som sker
och funderar över andras drömmeri
Ett hån i karga etern
minner mig om hur jag föll
Det var bara ynka metern
Likväl gapet mig behöll
och jag frågar er
Hur kan ni gå förbi.



21/2 2026