Dagens poesi har vissa drag av religion
med sin egen höga mässas ritual
och poeterna är de som lydigt delar tron
på att poesi, per se, är sant sakral.

Varje pip i poesin tros vara helig ton
utan misstanke om dumflum eller skval
och i mässan läser dagens dikts generation
sina dikter som en bön mot inre kval.

Poesiens höga mässa har en fast funktion:
den vill fjärma sig från "anno dazumal".
Dagens poesi har ett slags religiös fason
med sin bokstavstro som rent fundamental.

Poesin är tecknet på en civilisation.
Dagens diktarmässa i sin katedral
är en bild utav en religiös inkarnation
med ett fåfängt ropande på diktens Graal.