Tyvärr! Jag glömde att beskriva ledarbaggen: han kan inte göra någonting! Han äter lite för att det inte finns någon ork.. Visst, han är fin och har ett vackert utseende, men han bär på ett stort lidande inombords!
Absolut! Han sitter som en prins, men hans psyke är väldigt dåligt...
Hans tragedi är stor som ett berg. Titta inte på hans fina utsida, han döljer sin tragedi för att han följer en illusion! Det är inget problem, kanske finns det de som driver oss till samma sak. De vet precis att han inte hamnar i konflikt med baggarna!
Min herde gjorde mig till ett får!
Jag önskar inte att du ser det onda, kanske är det inget problem, tiden är en bra läkare!
Men när du vaknar! Vad ser jag?
Här börjar min tragedi...
Jag förlorade mitt väsen! Du blir en annan sort, och du förlorar det väsen som du skapar allt med.
För det första: det finns en motsättning mellan utsidan och insidan. Vacker på utsidan, dålig på insidan!
Jag sitter alltid bakom illusion och okunnighet. Visst kan jag spela den rollen, jag väntar på min domedag! Jag känner hans dåliga lukt. Och jag klär mig i fin ull och äter med min herde, alla säger inom sig att jag är så glad?
Kanske hela flocken beskriver mig som bedragare, skojare och tjuv...
Flocken vet inte vad lidande är. Inom mig är allting trasigt...
Det är värdefullt att leva rätt när du är dig själv, utan att lägga till eller ta bort något...
I min hals finns en stor bjällra som är ljudet av min tragedi... Men bara jag vet det, mina tårar vittnar om att jag inte är glad