Rädd och ensam, ångestfull,
plågad, ynklig, sliten -
sådan blev Du för vår skull
tills av döden biten.
Allas stackars mänsklighet
bar Du i din ängslighet,
både stor och liten.

Att Du uppå korset dog,
är en allmän plåga.
När Du på ett träkors tog
allas oförmåga,
visades vår skuld och skam.
För när sanningen står fram,
blir vi små och låga.

Men Du segrade till slut
över ondskans öden.
När Din sista suck tog slut
liksom blodets flöden,
öppnade Du himmelen
och som Människan, vår vän,
livet efter döden.