Äpplena vilar
på gårdagens stolar

Den kalla luften
bär ordens tyngd
bland höstens löv

Där morgonen
fortfarande doftar
kaffebönor

En viskande vinter
närmar sig
hennes öra

och kylan smeker
höstens ansikte
så mjukt
som om det vore en kyss

Där en mormor
räknade
sina livsfrön

©E Nordin