Det finns i människan en dubbelhet,
en sorts dikotomi, ett gap, en splittring,
en klyfta mellan tillväxt och förvittring,
som gör en människa av andligt grubbel het.

Man känner ånger inför det man gjorde,
för att man inte ville göra det.
Man ville inte heller höra det
som samvetet sa att man inte borde.

En dubbelhet i människans natur
orsakar hennes etiska dilemma,
som inte finns bland växter och hos djur.

En dubbelhet i människans kultur
skall oss i jordelivet ofta skämma.
Vi sitter fast i en moralisk klämma.