jag är ledsen
jag sörjer min egen skapelse
jag sörjer det som en gång skapade
och dig, jag sörjer dig

varför är det så svårt?
vad är meningen,
med allt?

varför generationer
av lidande

Piskor mot ryggar
Kol smetat på kindben
Krokar i svarta revben
Tysta röda läppar

varför sa du inget?

blir alltid frågan,
men det förutsätter ju att
någon var där

och lyssnade