Jag vänder blicken bort från stadens sken,
där sorlet stiger upp ur asfalt och betong
Bland tomma ord och löften som blev sen,
blir mänsklighetens stämma falsk och lång

Ni bygger torn av högmod och av svek,
och kallar egoism för ädel strid
En evig, ganska meningslös lek,
där ingen någonsin kan finna frid