Innan jag nådde fram till dig hade jag gått ut ur mig själv, som ett hav som lever i olika sorters rovdjur: blåvalar, knölvalar, fenvalar, hajar, delfiner, sälar, sjöjungfrur, med tillägg av vulkaner och hur elden brinner mot vatten.
Jag trodde tidigare att vatten kan tysta elden...
Men en tsunami är en annan historia, låt den somna i din famn!
Allt som nämndes ovan smälter mellan vågor som slår. Det är naket och bart, blint och våldsamt.
Vet ni vad själen är nu? Oceanen rymmer en miljard ton vatten medan en man väger mindre än 50 kg, ändå kan han bära och rymma hela oceanen i sin själ.
Den som bäst beskriver människan är filosofen David Hume som identifierade människan som en glob, medan Nietzsche sa... Jag undrar hur vi kan beskriva människan som en förnuftig varelse, när han nyss vaknat och just kommer från mörkret!
Jag ska komma nu och bli som vatten och som vågor som slår, om du vill tämja mig kan du bara öppna din famn... Och tyst lite!.
Om du vill vara platsen som bevarar mig som ett odjur innanför dina murar.
Du är jorden som inte kan röra sig hit och dit som vattnet.