En stängd dörr är ej längre något fängelse,
och tystnaden har slutat att skava
Där rädslan förr drog fram som kalla vindar,
har lugnet slagit rot i svala golv

Jag kräver inte längre andras röster
för att bekräfta att jag finns till här
Min egen skugga är en trogen granne,
och ensamheten har blivit min vän