Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om hur en annan människa syn på din kropp du själv inte tycker om, kan få dig att inse det kanske bara är din egna vridna uppfattning. Också om hur man kan känna sig som mest bekväm när man borde känna sig obekväm, nakna med varandra.


Dova hjärtslag och djupa andetag

Det finns få saker som är lika vackert samt så simpelt som att ligga i varandras armar, efter man har gjort det. Båda vi är smått andfådda och lite lätt svettiga.

Det finns inte längre någon obekväm tystnad, det ända som hörs är dova hjärtslag och djupa andetag.

Och även fast det är lite för varmt, ligger vi fortfarande tätt, så tätt att våra armar och ben är trasslade och vi numera är ett.

Mörkret hindrar oss inte, utan gör allt mer komplett. För vid det här laget kan vi allt om varandras kroppar och vad som kommer härnäst.

Jag tycker inte om att visa min kropp, och jag har ingen bra relation till den. Men inuti din famn, påklädd eller inte, känner jag ett mindre hat för den.

För just i dessa stunder där vi är som mest sårbara och blottlade, är också då jag känner som mest trygghet i min största otrygghet.

Att jag inte tycker om min kropp är en ensam sak, men att du inte kan se allt som är fel med den ger mig ett litet lätt leende.




Skapa | Skriva av En tjej med tankar
Läst 58 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2026-11-04 14:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

En tjej med tankar
En tjej med tankar