Vargavinter tassar nära
doftar snö i vind
Anar drivor värme förtära
rosor som sprids uppå kind

Grenar som mörka sig sträcka
mot himmel isande blå
Isar som knakande täcka
sjöarna stillande stå

Korpar som sjunka om tider
som flytt alltför längesen
Brasan som sent om sider
sprakar bak husvägg igen

Det knarrar om fot uti snö
och gnistrar i vargtassens spår
Sommaren gått för att dö
men på nytt öppna upp för en vår

Vi vilar i ide som björnen
kryper in i vår biologiska päls
Svävar i drömmar som örnen
och undrar om framtid som dväljs