Så har då cirkusen äntligen kommit till stan. Clownerna med sina röda näsor som skrattar och gör sig lustiga över varann. Lura eller luras är deras hela värld, hela tiden i en manege inför folket.

Men cirkusen är valrörelsen och clownerna, politikerna som försöker dränka åskådarna med sin tolkning och sanning om den omgivande verkligheten. Eller kanske mera sanningen om det förflutna och framtiden. Verkligheten åser hela tiden det med ett upphöljt lugn. Det är ju bara bara underhållning, som en gammal repris på tv, tänker

Verkligheten och lutar sig tillbaks med en stilla gäspning. Den funderar över problemen i det lilla landet eller de problem som clownerna tycks uppfatta. Ser de då inte att de själva skapar de problem som de med sin stämma sägs vilja lösa. Splittring, partipolitik och käbbel, för att inte tala om alla nya lagar de vill stifta och förändra, som om det skulle hjälpa, tänker Verkligheten

Nä, vore jag människa skulle jag nog ordna till det men det får väl hålla på bäst det vill. Men om jag nu skulle göra något så skulle jag börja med fördelningen. Och sluta med den också, när jag tänker efter. Jaha, ja, tänker ni, samtidigt som ni kopplar ihop det med börsen eran. Ja,a, det var klokt sagt, det är klart att jag skulle haft mer, en välfylld plånbok är den bästa huvudkudde en människa kan ha.

Men nu var det ju inte riktigt så jag hade tänkt. Nää min fördelning gäller arbetet, fritiden, arbetslösheten, kontakten med gamla och kontakten med barn. För att inte tala om kontakten med djur. För människan är också ett djur, skillnaden är väl att ett djur vet om det och inte försöker vara nåt annat. Kontakten är väl det som sammanfattar allt, kontakten med allt, för alla.

Låt alla vara rik och fattig på samma gång, arbetsam och arbetlös, förälder och barnlös, gammal och ung, byråkrat och anarkist. Lev livet för att glädjas och framför allt för att lekas. Men, tänker Verkligheten, det lär nog ta en evighet att nå dit, blickar ner på de röda näsornas parad och sluter ögonen till hälften.

Religionen, tänker Verkligheten. är inte bättre, sägs tro på en Gud men måste hela tiden försvara sig mot andra som också tror på en Gud.

Kanske därför de röda näsorna måste dela upp sig i så många grupper. Alla tror på framtiden, fast inte så mycket så att man inte måste försöka bestämma den i förväg, och även skydda sig mot den genom att hela tiden skapa sanningar om nåt som inte finns, få andra med sig, för att få stöd att stifta lagar som hela tiden gör det omöjligt med någon kontakt och förståelse.

Dessa arma stackare, vilken tur att man inte är människa, tänker Verkligheten och svävar in i sig själv bort från alla röda näsor och tomma ord med ett lycksaligt leende på läpparna

”Kverulanten”