Minns du när vi började knarka
kärlek, det var förra hösten.

Minns du när du sa att vi alltid skulle älska varann?

Visst har du mörker i dig

Du är som jag

Visst slog du sönder din själ
den natten du inte kunde bli mätt längre.

Jag kommer aldrig mer vara som du.

Suckande blommor vissnar vid dina fötter.

Minns du förra vintern?
Då jag älskade dig?

Känner du längtan efter att äga min kropp?
Ingenting finns längre.

Jag minns när jag tog med ditt hjärta
till syslöjden för att sy ihop hålen som jag hade klippt.

Minns du när du sa att jag var den enda som kunde släcka
din eviga törst?

Minns du när vinet vi drack var blod
Ur ditt hjärta

Vi hoppade ner för dödens berg
Men vi dog inte

Så närhet betyder något för dig
Jag som trodde du hade glömt

Så sover blommorna än en gång
Du väcker dem inte till liv mer.

Jag har alltid varit din
För att jag vill ha dig

Sommaren stiter sönder din kropp.
Du är röd, som månen inatt,
den lyser upp din själ.

Blommorna går sönder, du ser de inte.

Du ska inte tro, vi kommer aldrig bli gudar.
Jag älskar dig, men du ska fan inte tro att det är ditt fel!