jag är barnet som leker

vid rulltrappans blod

jag är mannen som flyter

i de ensammas flod 

 ---

pluggar in musiken i

mina öron

inser hur,

allt blir mindre verkligt

som lugnet i en ny bil

för,

musiken bedövar

bedövar alla intryck runt omkring

trafikens - avgaser

ansiktens - ögon

regnets - kyla

men inte greppet

greppet; om hennes skör vita hand lämnar röda

märken medan fattningen glider isär

gravitation

jag faller 

handen finner strupen, känner gråtet i halsen

tyngden, greppet drar ner min nacke, huvud 

ser asfalt

känner mina fötter dingla ut i avgrunden

med smärta

gravitation

jag faller

       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |

märker hur,

allt blir dessto mer verkligt när den nya

bilens massiva metall plåt viker sig

som papper

       |
       |
       |
       | 
       |
       |
       |
       |
       |

omsluts av kallt vatten... 

       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       | 
       |

dras ner för min egen kind

       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
       |
 ...\\   /...

träffar marken

asfalt