Trappan eka av kroppen som dundra nerför nerför med huvet först, öppna grannarnas dörrar, nyfikna ansiktena stack ut. Han tänkte snabbt nu. Era jävla pälsgamar åt mina sparpengar, teven, videon VA vill ni det… jag har låst dörren & tagit självmord utför trapporna så jag är inte hemma. Pistolen låg övergiven på vinden… pillren… snaran hängde, han hade gett upp & hängt ytterrocken i den, nu dog han utför… kändes passande, slutet på hans liv som han levt det. Flaskan den med, gått samma väg som den gamla pappan nu, nerför trapphuset. Huvet dunsa i stentrapporna & skallkraniet krasa lätt som vinterisar om våren, dundra det.

Rummet dom valt för snacken som dom kalla det, fyrtioåtta timmarsviskande diskussioner, låg högt upp i tornet det mot parken dom kunde skjuta ut matresterna & överfyllda askkoppar utan att grannarna klaga, högt uppmurat mot himlen låg det runt cylindriskt, begränsat va det på alla sidor av öppningar… tre av dom va enorma välvda fönster tunga gardiner framför… svårt möblera med bokhyllor va det. Den fjärde en massiv dörr som stängde inne dom galna virrpannorna & skurkarna & horbockarna Rut & Velvet, Velvet knivmördarn med vapnet i ögat & glimten i en canvasbag under bordet på ett café med kallt kaffe & tjocka packisar. Bilar hade stått kraschade va nergrävda på deras tomt.
POW näven i andra handen öppna handen, sår & blodskorpor som landskap & terräng som orsakat våld handen, beslutsamt… slet upp sin revolver rulla kulorna några gånger. YEAH sikta hon, Velvet, fem meter från nerrivna tapet väggen, sikta på väggen. Andra sidan väggen då nån hemma händer nått… är det liv där nått… samliv nått med frugan då? Vek upp revolvern hon stoppa ner den i fickan… en två kanalers bandspelare satt uppriggad på bordet mellan dom det va ett lustigt montage, bara två lycksaliga idioter värdiga… golvet fyllt med papper med galen matematik på, ritningar över mänskliga maskiner logisk buddhism, allt dom fyllt nätterna med sedan dom börja fem nätter sen laddade. Laddade på syra som jävulska bilar.
Nätterna… dom klädde sig svarta & smög ut. Beväpna sig med ordets ursprung alltså våldet. HAFFA HAFFA snutjävlarna slå in pungskallarna HEY, å alla sprang för dom hade vässat sina knivar av märket BUTCHER.











A: Vad handlar det om? B: Spelar ingen roll två galningar. A: Vad sysslar dom med? B: Dom knarkar & diskuterar A: Vad diskuterar dom? B: Dom diskuterar vad som är etiskt försvarbart när det gäller mord? A: Är inte det galet? B: Bara om dom realiserar, realiserar & utövar. Mord. Ja. A: Är du galen smått sjuk som skildrar dom? Vad är konstmord? B: Ja det handlar alltså det handlar & tro mig när jag säger det. Jag är inte galen det är därför man skriver: distansen. Det handlar om galna konstmördare dom styckar upp allting med pennan… eller saxen. A: TVÅ huvudpersoner? Vad är konstmord?B: Den tredje… gamla mannen han som självmördar. Han självmördar, det motsatta till konstmordet… mörda konsten rädda livet på dig själv. A: Kvinnan med revolvern hon går ut jagar blod, möter gubben längst ner i trapphuset, han är halvdöd från fallet? B: Hon gör slut på honom… så möter konsten döden.










WOOO att om bara våga… visa upp sig på stan, stod stenade på gathörnen sålde sina tuggummin hällde bröst över gatbeläggningen. Snygg man ung men välklädd han tog sina sedlar från disken… hästarna sprang till svält på teveapparaterna i taket hos bookern, SLAKTHUS, fem år med vinster sen… OFF. Två horor på gathörnet bättre sätt att spendera vinsten på, hitta han inte. Kniv sen i mörkret på hotellrummet… han såg inte den andra hade kniv, märket: BUTCHER. Rut & Velvet, bättre sätt att göra vinst på hitta dom inte.


NÄSORNA SOM HÄNGDE RAKT FRAM:

På gatan utanför mordlägenheten gubben han tänkte på synder han begått. Smutsig barnuppfostran han va ju bildad mannen & läst sig till Oidipus… ligger man med sina barn ligger man med ödet, ligger med elden, bränt barn skyr elden. Så många barn att förlåta, & dom får ju barnbarn va, psykiska terrorn hade han ju bytt ut med hjälp av åren… mot försumning & den perfekta bilden av ofarliga gubben i ensam lägenhet. Men den som slukat vargen har ingen kvar att va rädd för, slukat vargen & klätt sig i hans skinn hade han. In till bookern gick han, pensionen i fickan, la på disken. & plötsligt förvreds miljön… ett ljud som ungefär VINANDE ROSSLANDE ANDLIGT PLOPPANDE. Ansiktena inne i salongen blev surrealistiska, funktionerna obegripliga för honom okända. Ut ur människornas ansikten stack näsorna som vällande organ, blålila auberginer nån slags grönsaker. Som ett kantig hörn mellan ögonen & munnen. Munnarna åt ju & ögonen såg men näsorna vad va dom där för? & ljuden som ett ständigt respirerande… som under vatten nedsänkta bubblor av luft långt under kalla oceaner. Å han vände sig om precis när han inte skulle ha, det stod en helt klart sjömanstyp bakom, han glodde snett med vässade tänder & allt blev ordlöst.


Trappan eka av kroppen rullande nerför nerför som nu krasade, en säck med gamla torra ben kraniet öppet leende. Landa på sista trappavsatsen innan dörren.
Velvet den skalliga bluffarn med dom ljusa utbrotten av rösterna hon hör, som kör på högvarv i hennes kropp, trehundra raksträckor & en rondell. Man vet hon anstränger sig för att behålla det ädla ljuset, fläckar aldrig sin kropp Bara rena kemikalier sa hon pumpa armarna spände kroppen i en båge stel från natten. Reste sig upp Hörde nått utifrån kanske POLISEN. Flippa upp skjutjärnet ur fickan öppna dörren, ut gick hon i trapphuset. Nått låg längst ner, en mumlande hög… granngubben han låg där inte död än. Luta sig fram hörde honom viska sin historia. Jävel den här kulan fryser den vill klä sig med din kropp. Velvet torna upp sig över den krossade gubbkroppen. AVFYRA & luften blev lite varmare en stund. Ögonen susa ut ur hålorna själen lämna kroppen kall. Skallkraniet öppet leende WOOO att hon bara våga.