Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bläckfisken i köket


Det lilla köket var inte fint,
eller rent eller så.
Demonens grepp hade satt sina spår över allt,
som svart bläck som klibbade under strumporna.
...så när de sa att pojken måste flytta
då grät hon ut de alkoholhaltiga ångorna.
Ett inre skri som hördes.
Hennes nariga och röda händer skakade,
som svullna krampande bläckfiskar.

Hennes nyfärgade svarta hår
var det enda som inte var grått den dagen.
Pojken såg inte mer på henne,
vågade inte se vad som skulle hända.
Nu orkade han inte längre vara rädd,
han hade gett upp nu.
Hon såg efter honom när han följde med dem

till ett annat liv...
...en annan tid...

Och hon visste att när han nu var borta
fanns inget kvar.
Hennes barn hade ändå gjort att hon levt fram tills nu.

Även om det inte hade varit mycket till liv...





/ Clara-Fina




Fri vers av Clara-Fina
Läst 531 gånger
Publicerad 2006-10-09 18:24



Bookmark and Share


  Teresia Ridell
Vardagligt, men svart o starkt skrivit.
Ryser av scenariot, inte alltför okänt tyvärr. Så många krossade liv, familjer på detta sätt.
2006-10-10

  Nära
Du förmedlar också ljusningen i pojkens liv på ett fint sätt. Han ser och registrerar men har som sagt ...gett upp om att kunna rädda kvinnan. Men en ljusare framtid för honom skymtas
2006-10-09

  Nära
Läser om och om igen om kvinnans känslor av trasighet som nu totalt rasar samman. Nattsvart. Starkt.
2006-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Clara-Fina
Clara-Fina