Det glöder djupt därinne,
under år utav betong
En eld av smärtans minne,
om allt som var en gång

Och elden tär sin boning
Väggar vittrar av dess makt
Spricker sönder, söker soning
Ångrar allt den en gång sagt

Luften rusar till i ljusning
ger sig självt, i full tillit
Och elden växer i förtjusning
krossar kryptan, byggd av split

Men kärlek ska väl bota
allt det som var en gång,
allt det som troddes hota:
En alltför dyster sång