Tänker på alla de olika jagen jag har,
som kommer fram efter hur jag mår.
Och undrar om detta är normalt.

För idag är jag liten,
med känslan jag hade av starkt obehag
över att känna mej naken.
Fast jag var påklädd.
När jag höll mej nära väggar,
för att inte...ja, det vet jag inte ens.

Igår morse var jag trasig.
Mitt trasiga jag,
som kommer fram ibland.
När jag känner oron.
Den bankande och förhatliga
som förgör mitt starka jag.

Imorgon vet jag inte vem jag är.
Men kanske är jag den vuxna kvinnan
som kan leva mitt liv så som jag vill ha det.
Så långt jag kan påverka det.
Men när jag inte kan påverka det,
när det inte blir som jag hoppas...

...ja då blir jag liten igen
och går längs väggarna...




/ Clara-Fina