Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Prinsessa

roddbåtar där det som aldrig var menat
för folket gick över kanten och spreds ut till
en sorts vitaktig sörja i sjöarna

och den sörjan var dömd till att såras

det fina med deras pistolskott var att det
tusen år senare skulle eka iland minnena av våra väsen
bevara oss inglasade i sandstormar och jordkatastrofer
i vågorna som slår mot slår mot

som slår mot det sårbara i våran tvåsamhet

min tid som vakthavande prinsessa var guldbelagd
och länge lät de mig sitta och titta
verkligen utforska processen då rännilar
och giftormar av blod slingrade sig neråt trädstammarna
och det var väl kanske på grund av
min höga ställning men jag
trodde nog lite att det var
charmen och passionen de föll för
att de förstod att jag måste sitta på samma plats
vid samma klockslag
på samma dag i olika tider
och se på blodets vilda framfart över satin-löven
över sammetsrötterna
över den bördiga jorden


att alla diamanterna var mina
att dom verkligen bara var mina




Fri vers av Camilla Löjdström
Läst 453 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-10-09 22:39



Bookmark and Share


  Dilsewat
Det är så underbart skrivet,
uppvisar en sådan skicklighet,
är förvånad över att ingen kommenterat detta ännu...
2006-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Camilla Löjdström
Camilla Löjdström