Träden i parken bugade sig i vördnad,
tacksamma att känna den kärleken.
Ännu i oktober blommande blå längtan
- hela världen vilande i väntan

Tystnaden - ett rum i tiden
Ditt ljusa öga vidrörde mig
ett ögonblick

Stilla stod du - ett minne - avbildar min längtan

Oro frysande blodet i mina händer
O`du min sol värmde du dem icke?
Den vita pappersservietten förvandlades till en ängel i
det stilla allvaret

All varat

längtans blåa blomma, doften av din hud.