Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 



det är sorgligt




vi ser er nästan aldrig numera (2+2=4)

och
kanske är det bra
vi visste inte
vet inte vart vi ska

jag ska aldrig göra dig illa igen..










(( TVÅ PLUS TVÅ, vi blev FYRA. Vi var så, det var inte sant, fyra människor utan ansikte lyste upp hösten iallafall. Fyra stjöstjärnor som liksom bleknat för att lysa starkast sen, eller fyra stycken vanliga som bara råkade hamna på rad i ett fönster, under varandra på en klassrumstavla och brevid varandra med snö till knäna, mynt i handen, framför ett elstängsel, för att värmas av elstötarna.

Det bara blev så*

Men när staden kändes tom, vandrade vi kanske på gatorna, jo. När dom andra skrattade, hånade oss, log vi tillbaka, för ingenting sånt kändes då. Det var så omöjligt att ta sig in. Vi var inte sådär jävla genomskinliga, vi var inte sådär solbrända och vi lyssnade faktiskt inte, på deras prat alls, för jag kommer inte ihåg dom. Det är svårt att vara sig själv, utan att ha likadana brevid sig, vi vågade, vi hade likadana brevid oss.

Djur vi tyckte om:
*Dom tjocka kossorna i hågadalen som vi matade med knäckebröd, Blenda var favoriten
*Ekorrar
*Daggmaskar
*Lepplo (våran hemliga gubbe som bodde i den stora vita avskärmaren)

JUST DET, minns ni när dom andra stängde in sig i grupprummet och vände upp och ner på Lepplos hem, alla våra papperslappar med hemliga meddelanden som vi matat honom med (som tur var klippta i småbitar) ramlade ut. Dom skrattade, vi hängde i dörrhandtagen och naturligtvis så var det ett fönster i dörren vi såg hur lapparna föll över rummet som snö. Det gör faktiskt ont nu när jag tänker på det. Det sista spåret.
Vi lyste. Det var kärlek. Det är det VI kallar KÄRLEK.

Vi orkade igenom en hel vinter. Vi var hoppet i en hög av FÖRLÅT, idioter som inte förstod. NI FÖRSTOD JU INTE. Och hatet vändes mot oss för ni ville så gärna vara som vi. Ville så gärna ha likadana på eran sida. Ni kan kalla oss själviska. Gör det. Det kändes inte då.

Sen så
var det bara tårar.
Vi vågade inte
det fanns ingen kvar vid den andra sidan.
När vi kom tillbaka
så fanns inga andra kvar.
Vi hade slösat bort allt annat.
Men det var enklast att be dom andra om förlåtelse
och försöka anpassa sig.
Det var så stort.
Gjorde så ont.

Fyra
blev två och två.
Vi ser er nästan aldrig numera.))


Vi ska aldrig göra varanda illa igen.




Övriga genrer av Paraply
Läst 886 gånger
Publicerad 2006-10-11 18:31



Bookmark and Share


    Kattkyssar
hannah jag kom på en sak det står :vi var inte sådär solbrända
men jag såg ju ut som en kokt kräffta haha men inte inna ;)vi åkte till thailand bara en kul sak :)
2007-01-28

    Kattkyssar
hannah varje gång jag läser den här så gråter jag ändå är jag inte säker på att jag vill ha tillbacka dom det har hänt så mycket mellan oss och sen dess jag tro inte att vi kommer att få uppleva något sådnt igen men det var vell bra så läge det varade.
2007-01-27

  Lollan_
åhh, denna dikt gör ont att läsa, den är väldigt sorglig och stark och bara fylld med känslor så det nästan svämmar över. Den är så hemsk, känner nästan tårarna brinna bakom ögonen. Varje ord hugger tag i en, gör ont, säjer att 'ingen, ingen ska behöva ha det sådär!', för det ska ingen behöva ha, men endel har det så ändå. Jag gillar den här, mer än gillar, så otroligt jävla mycket. För att den är så stark, känslofylld, sorglig och så underbart jävla bra. Du är jätteduktigt ^^
2007-01-20

  hallon
jag gillar den mycket
och du skriver väldigt speciellt
så fritt
och verkligen inte låst
och oskar har rätt
det är svårt att veta om den är bra eller dålig
men jag fastnade fort
och den gör ont
den berör
och när något berör är det bra
2007-01-05

    majbarn
mmm
jag älskade flytet här
tack för mysig läsning och förresten vill jag lära känna dig.
2006-10-15

    Kattkyssar
Mitt hjärta minnsven om min hjärna vill glömma Hannah du får mig att gråta floder snälla jag vill bara glömma:'(
2006-10-12

  verkligen
den här ger mig magont
seperationer är aldrig kul
jag fick läsa den här några gånger, för den är svår tolkad
jag tolkar den som om ett fall från himmelen rätt ner i helvetet om du förstår vad jag menar,
en revulution som kapitulerade

jag vet inte om jag tycker den här var bra eller dålig
men jag mår riktigt skit av att läsa den
det känns på riktigt
obeskrivligt på något sätt
jag vet inte om jag kan säga det på något annat sätt
men dikter ska ju kännas så...
/Oskar

Ps. Vad hade djuren med allt att göra? Ds.
2006-10-11

    Camillaa
Håller med :)
den är väldigt annorlunda och speciell
men det är de som gör texten så bra!
du har ett unikt sätt att skriva på! =)
Mycket bra :)
/ C *
2006-10-11

  fannen
aaaa. Anurlunda. är den. Försöker smälta men det är så STOR. Skiljer sig från dina vanliga tycker jag. Finns de en historia bakom?
2006-10-11
  > Nästa text
< Föregående

Paraply
Paraply