Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tvärtomsituationer


Oförståelse

De vetande vill så väl och vill hjälpa medmänniskorna.

De som kanske är sjuka och kämpar hårt för olika svåra

konstruktiva framåtbyggen, tror de vetande sig veta vad

som behövs och måste göras.

 

Kanske de är utbildade till att hjälpa andra och därmed

lurar sig själva och omgivningen med att de därför vet

vad som är bäst för medmänniskorna.

 

De mår bra av att känna sig hjälpsamma och behövda.

Rådfrågar några andra hur de ska handla i hjälpandet

och därmed sprids det ut hur medmänniskorna har det

och de själva framstår som ädla, självoffrande och

hjälpsamma.

 

De gör upp planer för hur de behövande ska bli behandlade

och hjälpta. Blir arga om medmänniskorna inte gör som de

 

Lägger ner massor med bortkastad värdefull energi  och tid på oväsentligheter.

 

Det ser väldigt bra ut för gemene man, som tror på allt de

säger och gör. Ifrågasätter inget för de litar på de vetande

i stället för på de ödmjuka och inkännande.

Ifrågasätter någon dem, försvinner dessa  snabbt ur sammanhangen.

 

De vetande kan inte se medmänniskorna i ögonen när de möts!

Varför det? Varför kan inte en människa se en annan i ögonen?

Vad är det de ser?

Jo, dessa ögon speglar deras eget inre fyllt av ilska, rädsla, ångest

och tomhet. Det gör ont.

 

Vilken frukt bär då denna hjälpsamhet? -------------------------?

Är det inte någonting som är bortglömt i sammanhanget?

 

Jo just det! De kämpande, hjälpbehövande medmänniskorna!

De hjälpsamma vetande flyr från sina egna tomma liv och lever

genom medmänniskorna som därmed blir fråntagna sina.

 

Hur känns det?

 

Detta osunda hjälpande fyller ut ett tomrum inuti de vetandes inre, som

ställer till med stora orättvisor och stjälper medmänniskorna,

dessutom mycket subtilt ibland.

 

De kämpande medmänniskorna måste nu kämpa ännu mer, eftersom

de blir fråntagna sina autentiska liv. De lever kvävda och kuvade och

får inte några krafter kvar.

Lusten och glädjen har försvunnit.

Vart har den försvunnit?

 

Jo, ut i tomma intet, där den inte gör någon nytta.

Ilskan stiger dock upp och ger kraft. Ger kraft i överflöd

för skipande av rättvisa.

Rollerna är tvärtemot vad de kanske ser ut.

 

De kämpande medmänniskorna blir de hjälpande genom att

finnas till som bärare av andras skuld .

Tung blir bördan som syndabockar, men snart lyfts

tyngden av och rättvisa skips. Allt blir synligt och lönen

för de kämpande stor.

 

 

 

 

 

 

 

 




Dagbok av Britt Gustavsson VIP
Läst 461 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-10-14 14:55



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
"Finnas till som
bärare av andras skuld"
Där har vi det!
Alltid någons annans fel
För att kunna hata och
Förstöra!
Denna skrift en djupt
insiktsfullt skrivet
"Drama" om och i
Det mänskliga psyket
Gråzoner
Tack!




2017-01-28
  Britt Gustavsson
Britt Gustavsson VIP