Höstkväll som barnskuggorna och inredningens kanter, svart skarpa men rummets varm ljus gula färg regerar i det höga taket
-- står kollar ut på --
alla små fönster, alla små byggnader långtbort,
i mörkret
lyser,
ser
bilar i natten, långtbort
blicken genom köksfönstret, ostadig för glaset i hand, ja, vin-chaud värmer
blundar
känner den varma lukten från riktig mat, lagad mat - jag ler minnen väcks till liv
...
ock-så, den där känslan
som barn - stockholm
ser inte bilköns ände från baksätet men så når ju inte heller väglyktornas orangea ljus hit ser på mina föräldrars siluetter men hör inte deras ord genom natt radions brus, jackan knastrar när jag drar den över mig lägger huvudet på min sovande storebros axel, så som jag inte får blundar
luktar på ångorna, låter huvudet svagt svaja till av alkoholens doft
rummets varm ljus gula färg regerar och det höga taket låter tanken drömma iväg
jag ler
då minnen väcks till liv som ett barn
Fri vers
av
längesendan
Läst 636 gånger Publicerad 2006-10-14 18:05
|
Nästa text
Föregående längesendan |