Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett om ensamheten

Ser hur ni pratar om minnen och glittrar
läppjandes varm choklad och vänskap
vid bordet bredvid två småflickor fnittrar
i ovisshet om människans dårskap

Cafégäster klädda i julstämning myser
att ryckas med av värmen synes lätt
men här i källarens hörn jag fryser
trots att radion spelar \"himlen runt hörnet\"

för jag vet att runt nästa hörn väntar inget paradis
bara en kall, tom lägenhet
där jag drömmer om värmen från närhet och en öppen spis
tills jag tvingas tillbaka till min gråa verklighet

Det är ett sorgligt öde att vara ofrivilligt gömd
Att leva för att längta, dö för att bli glömd




Fri vers av Maskros
Läst 344 gånger
Publicerad 2006-10-16 11:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Maskros
Maskros