Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om det som ingen ser på natten. Gjordes egentligen till ett Svenska arbete, men är stolt över den på något konstigt sätt.


Jag är ju bara ett luder.

De smala klackarna slog hårt mot kullerstenarna.
Fötterna ville stressigt gå förbi frukt och grönsaksstånden, snabbt bort från försäljarnas rop.
Hjärtat bankade hårt mot bröstkorgen.
Kvinnan med de smala klackarna gick längst gatan, hon kände de lockande kryddorna från olika mattkulturer leta sin in i luktsinnet.
Hennes mage började väsnas och hungern kom starkare än någonsin. Men kvinnan visste att under dagen var människorna otrevliga och inte givmilda mot dem som går på kvällen.
De långa benen under den korta kjolen får många blickar, både uppskattande och äcklade.
Hennes ansikte är blå lila efter nattens affärer, men sjukhuset finns inte i hennes tankar.
De som går om natten har sin egen doktor.
Kvinnan stannar upp, hon väntar på att det ska bli grönt vid övergångsstället.
När ljuset skiftar från rött till grönt, går hon med snabba steg över och in i den trygga porten.
I det stora vita hyreshuset hon bor i är allt tryggt och inget skrämmer henne.
Hon rör sig med sakta steg upp för de hårda betongtrapporna, hennes mage och rygg värker efter affärsmannen slängt in henne i vägen och sparkat på henne.
Kvinnan tänker att hon får skylla sig själv. Hon skulle ha gjort det han bad henne om, hon är ju bara ett luder som han sa.
Hon sätter sig på balkongen med en cigg och ett glas konjak i handen och tittar ut över stadens rörelse.
Männen och kvinnorna.
Ungdomar och barn.
De är alla så omedvetna om det som händer när de ligger i deras varma sängar om nätterna.
Kvinnan tittar förbi de stress fyllda gatorna och ser solen lysa över hustaken.
Duvorna som alltid håller till inne i staden flyger runt och landar på marken.
Kvinnan tittar upp mot himlen igen och hon känner hur solens varma strålar värmer hennes ömma ansikte.
Efter konjaken ställer hon sig upp och lutar sig fram över räcket.
Staden är så vacker med sina blå och guldiga färger. Även den gråa marken ser vacker ut i hennes ögon.
Det finns inget hon älskar mer än dessa tillfällen, när hon är helt lugn och ser ut över den ljusa äventyrs fyllda stad hon bor i.
Kvinnan går lugnt in i lägenheten igen.
Duschen är nästa hållplats i hennes sinne. När hon kommer ut från den varma duschen och äntligen känner sig ren igen, klär hon på sig sina träningsbyxor och går ner i sin underbara stad på de folk fyllda gatorna.
Kvinnan måste passa på att handla.
Hon måste ha något att äta innan hon går ut i kvällen och återigen är en av dem som går om natten.




Prosa (Novell) av Collection
Läst 618 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2006-10-18 21:01



Bookmark and Share


  gehe
Väldigt målande. Ibland, för mig, lite för konkret. Men jag läste den och gillade det ändå.
2010-07-13

  Diana Tala
Superfin, jag vet precis hur det är när folk tittar för att man inte "får" se ut som man vill, när de får en att känna sig värdelös, de viskar och sedan ropar någon högt, jag känner människor som är helt förstörda efter det som andra männiksor gjort mot dem. Väldigt fin novell må jag säga och stärker man sina ben och inte viker ner sig för alla nertryckande ord och handlingar så tror jag på att man klarar sig ändå, för det måste man ju göra?
2009-09-12

  Bissen
Det är en gripande berättelse, och ett ämne som många blundar för... För det är något \"fult\" och det såna som tänker att man just får skylla sig själv...
Det är trgiskt.
Bra inlevelse, jag känner hur jag går över sthlms hötorg bland alla stånd...
2007-03-19

  Klara_
Verkligen bra skrivet. Det är klart du ska känna dig stolt!
2006-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Collection