och hon skröt om hur fina alla hennes rara
personlighetsbyten
fast ändå samma?

Varför inte stanna med en?

−För det är roligt att byta
och man lever bara en gång
då måste man pröva på alla hårfärger


Så kan väl också en livsmoral se ut.


Men du är större
och vill nåt
med dina stjärnor och barnstrumpor
Sår små små rödprickiga kärleksfrön
som växer upp till kaffeträd
helt omedvetet


Och nu är jag också så
Jag har också röda vantar och poesiglasögon
för jag är smittad
av dina hjärtan som har fött en hästkärlek
i mitt bort tappade hjärta

borttappat, bortglömt, bortkastat, bortrivet

Med hurtiga jagharingetlivjagleverallaandrasismygförjagvågarintesägaattjaggillardig-sudd
Eller är det riktig kärlek
om den bara finns för att visas upp




jag blir förvirrad av alla lika fula tröjor
fast det har jag väl alltid varit
jag gråter så det inte syns
torra tårar utan salt
för det luktar
och även om jag inte gillar dem
så vill jag kanske ändå inte stinka
eller är det bara för att jag inte har någon ryggrad
det syns bättre när flaggan inte har blå- och gula skiftningar
inga blåmärken kan skylla bort en mask
inte ens en mask-rebell



Jag har ingen ryggrad och kan ingenting
Kan det vara synd om mig då?



Fast jag har ju ditt kaffeträd

Det regnar på det nu
gör det något?
(Gud skapade världen genom kärlek,
hur kan då ondskan existera)
Den växer nog bara
och blir större
Lika stor som Du

Då ska jag sitta i gungstol och visa den
gulnade foton på dig
Med darrig röst ska jag berätta vem som var dens poetiska moder
Så den förstår
att den blev bortlämnad
med kärlek




Men hur gammal jag än blir
kommer jag nog inte bota min hästkärlek














Hjärtat är nog borttappat förgått