att offra det där enda
du vet det där man håller om extra mycket?
(som sättet du andas tyngre
varje gång jag viskar ditt namn i ditt öra
eller hur mitt hjärta slår snabbare och långsammare
på samma gång, bara för jag får njuta din beröring)
men jag blir så jävla självisk när det kommer till dig
och du vet att jag skulle göra allt för dig
för mycket mindre än du kan ge

men, kärlek, jag har nog varken tid
eller lust längre
alls
för varken dig eller vilja eller vänskap
förlåt mig,
för var inte jag den första att lova
att dagen jag övergav dig var dagen då solen inte hade
hjärta till att lysa längre?
men vet du vad, kärlek, det har den inte heller
den bara gör det för alla de där krossade drömmarna och de borttappade minnena
och de bortkastade kärleksförklaringarna
för
inte fan gör den det för mig

berättade jag om den där pojken som fick mig
att njuta livet, kärlek?

för det var det något med sättet han närmade sig
utan att jag gav honom en endaste blick
jag tror han kände hur våra hjärtan slog en
hitsångsrytm tillsammans
(och med tanke på att han spelar trummor så var det väl
emoståndligt för han hörsel, att höra något så vackert
utan att uppleva det)
för vackert var det, fan vad vackert det var
och om du hade känt sättet han rörde vid mig
skulle du skicka cupido på stört
för det där var ingen vanlig \"sovhosmiginatt-\"smekning
du vet en sån där killar har när de bara tänker på en sak
för han stog över allt det där
och han gjorde det
utan att jag bad honom om det

men vill du veta det värsta, kärlek?

det var nog det där hur han föreställde pojken
jag gett upp kärleken för, från första början
han som tog min förmåga att njuta en kärlekssång,
utan tårar i ögonvrån
och självmord i tankarna
för allt jag önskat mig det senaste året
gav han mig på fem minuter
skit i pojken med isberg i blicken
och guldstjärnor i ryggen
för jag har skaffat mig en fucking Jon Bon Jovi
à la Svensson
och jag ska aldrig se åt hans håll igen

jag har typ tjugotusen dikter på mitt samvete, kärlek

de flesta är till dig
men de är bara de där jag sitter med
och aldrig vågar skriva
för jag vet aldrig vad du kommer tycka om dom
som betyder något
men jag tror jag har lärt mig nu, kärlek

för jag har faktiskt insett
att det finns saker som kan hålla
i mer än en halv dag och ett brutet hjärta