I den första staden sitter en man vid sitt skrivbord.
Han trummar sakta med fingrarna på skrivbordet.
dunk dunk dunk
Han känner sig trött och tråkig.
Men han vet inte att snart,
snart kommer det att ringa i telefonen.
Än så länge så skulle han lika gärna kunna dö.
Ingen skulle nog märka det.
Förutom mannen i den andra staden som just i detta ögonblick tar första steget in i en telefonkiosk,
letar fram några mynt
lyfter luren
och slår ett nummer med darrande händer.
Han har alltid varit svag och blyg.
Det har han minsann fått höra från alla.
Men idag ska han ringa.
Jajaja!
Idag ska han ta mod till sig och för en gångs skull ringa!

Mannen i den första staden tycker om poesi.
Han har alltid gillat att känna sig annorlunda och speciell.
Hans mamma bröt nästan ihop när han som tonåring kom in i köket en dag efter skolan med kajal runt ögonen och en svart basker nertryckt över de brunblonda lockarna.
När han nu sitter och trummar på skrivbordet
kan han minnas sin barndom.
Han hade varit förälskad i en flicka.
En flicka som han hade träffat varje dag och som varit det som fick honom att orka.
Orka
varenda dag.
Vinterdagar.
Han kan idag
inte minnas hennes namn men det hade varit något vackert.
Han sa det ofta.
Det smakade så bra i hans mun.

I just denna sekund
känner han ett litet sting av den kärlek som han haft.
Och han tänker att
det var synd att han aldrig vågade säga något till henne.
Tala om hur han kände.
Hans vänner i andra städer sa ofta
att han borde tala med henne.
Men dom visste ju inte.
Visste inte hur tungan knöt ihop sig varenda gång och hjärtat slog sådär.
Sådär tusen gånger snabbare.
Hur varm han blev så fort hon var i närheten.
Han trummar en extra gång och nu ringer telefonen
helt plötsligt-

Mannen i den andra staden kan höra hur signalerna går
Piiiiiiiiiiiiiiip         piiiiiiiiiiiip
Han trycker luren tätt mot örat och mannen i den första staden lyfter på luren, säger
-Hallå?

Kvinnan
i den tredje staden säger
-Hej..

Och mannen i den andra staden får en sista skärande signal.
Sedan byter allting takt.
Piip piip piip piip piip piip piip
Och hjärtat saktar ner lite grand.
Upptaget.

Mannen i den första staden kan inte tro sina öron och han är femton igen
målar kajal, kör sin grön/svarta moppe
och tungan knyter sig lite grand.
-Hej..

*  *  *

Dom ska träffas någon gång snart.
Dom har suttit flera timmar nu
och pratat barndomsminnen och hjärtat slår sådär tusen gånger snabbare!

Mannen i den andra staden har gjort slut på alla mynt i fickan och tågen går inte längre,
ingen vill åka med bussarna utanför
dom går ingenstans.
Men han tänker att
Imorgon!
Imorgon så ska jag ringa henne igen!

Men det vågar han aldrig
hans tunga knyter sig bara

och hjärtat slår sådär tusen gånger snabbare.