När löven brinner
och svalorna flytt
föds våren inuti

extas
förväntan
förvirring
rastlös längtan

ögonblicken
är det enda som räknas

i förlösande höst
tillägnar jag dig
färger i ockra och guld
du som reste mig upp

en ängel
rörde vid mitt sargade inre
plötsligt fanns den där
kärleken.

må den gå vilka vägar den vill.


@Karin Dahlin