Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det var jag som var ankaret

När jag föll för sista gången
Trodde jag att det var slutet
Att jag skulle bli lycklig och fri
Men jag hamnade bara i en till håla
Med stirrande blickar och ovänliga ord
De sänkte mig till botten
Det var jag som var ankaret
Som skulle sänkas och glömmas av
Det var jag som var den tunga mardrömmen för er
Men ni kan vakna när som helst
Och inse att mardrömmen
Är verklighet
Och ett spöke spökar under eran säng om nätterna
Och monstret i era syskons rum är jag
Allt för att skrämmas
Och hämnas

Snälla döda mig inte
Låt mig leva lite till
Släng inte gadroben
Flytta inte sängen

Im Just Trying To Protect Myself From This Nightmare Im Living In


Gadroben slängs ut
Och jag känner hur hela mitt liv skakas till
Allt blir suddigt
Och alla vänder sig emot mig

En kille vänder sig om
Går imot mig Och lyfter på mina armar
Kysser mina ärr och går vidare

Lyckan att någon ser
Någon vet
Att rakbladen är lagda på hyllan i gadroben
Och sorgen jag klär i
Byter jag nu till Nakenhet

Tills jag hittar det jag söker
Och det jag söker kan vara vad som helst
Ett ord i en text
En sak i någons rum
Ett hjärta i någons kropp
Jag vet att när jag hittar det så vet jag vad det är
Och först då är jag säker på vad jag vill
På mitt liv




Fri vers av SocialPsychoFreak
Läst 438 gånger
Publicerad 2006-12-11 07:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SocialPsychoFreak
SocialPsychoFreak