Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förgängelse

Blicka över ängarna,
en junidag
när all sin rikedom naturen,
i en enda brännpunkt samlar.

Allt är skönhet,
bortom fattbarhetens gräns.
Allt är längtan,
uppfylld i en flyktig bild –
men intet jordiskt skapat ska bestå.

Den lummigt rosenklädda glänta,
den unge pojkens sinnen upplevt,
i den fulla dagens strålar,
trygg i famnen hos sin väna flicka,
skall åter höstliga skyar förmörka,
oupphörligen förinta varje spår.

Hur ska han någonsin förstå,
han var ju här nyss.
Han såg hur livet spirade.
Nu – en sista skälvning blott.




Fri vers av Henrik Jonsson VIP
Läst 445 gånger
Publicerad 2006-10-25 20:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Henrik Jonsson
Henrik Jonsson VIP