Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här novellen skrev jag för ett par år sedan, vi fick en rubrik, \"En timme i krigets skugga\" och sen skulle vi skriva ut efter det. Tänkte jag skulle dela med mig av den här nu.


En timme i krigets skugga

Ett ensamt hus står mitt ute på landsbyggden utanför en liten stad i USA. De stora fälten breder ut sig som vida slätter på en savann. En smal grusväg går förbi det lilla trähuset. Den blå himmelen avspeglar evigheten och solen värmer allt i dess väg. Den torra grusvägen dammar upp små moln av sand efter en bil som just kört på den.
En kvinna står i fönstret och tittar längtansfullt ut mot vad hon ser varje dag.

Med en djup suck sätter sig kvinnan ner på en av köksstolarna. Den andra stolen på andra sidan bordet är tom sen tre månader tillbaka. Där brukade hennes man sitta innan han kallades ut i kriget.
Från början gick det bra.
Hon hade intalat sig att det var bra att han skulle få kämpa för sitt land och hon var stolt över honom. Men nu var hon inte stolt längre och hon ångrade att hon låtit honom åka. Varför kunde han inte vara hemma hos henne, och varför kunde inte allt få vara som det varit innan?
De som hade levt i hemmets ro i alla dess år. De hade vaknat tillsammans, skött om huset och gården tillsammans och bara varit det
lyckliga paret. Och så skulle han kallas ut i kriget mitt i allt. Varför? Hur kunde han lämna henne för ett dumt krig? Hon känner sig plötsligt arg, vilket hon gör varje dag men hon vet mycket väl att det inte tjänar någonting till. Han är redan ute i kriget och det är inget att göra något åt.

Hon reser sig upp och går fram över trägolvet mot diskbänken. Hon öppnar en av de vita skåp luckorna och plockar ner den röda plåtburken med kaffe i. Den gamla kaffepannan står redan på spisen så hon fyller den med vatten och låter det koka upp på spisplattan. Hon låter sin hand vila på diskbänken medan hon väntar på att vattnet ska koka upp. De beniga fingrarna tyder på att hon har gått ner i vikt och naglarna är omålade och skitiga. Förut var hon alltid noga med att klippa och måla dem, men nu har hon inte orken, inte sen...
Hon knyter näven och sluter sina ögon för att hålla tårana borta. Med ett djupt andetag drar hon efter andan och samlar nytt mod till sig. Hon försöker tänka på annat och ler ett stramt leende för sig själv.
Plötsligt hörs det välbekanta ljudet av post som kommer in genom brevinkastet Men hon blir inte lika uppspelt som vad hon blev i början.
Hon har slutat hoppas på de brev som aldrig kommer. Men den här dagen när hon går ut i hallen från köket ser hon det: Brevet från regeringen. Hennes hjärta slår direkt mycket fortare och hon böjer sig ner och tar upp det. Händerna darrar på henne när hon försöker öppna det vita kuvertet. Med en klump i sin hals och tårarna bakom ögonlocken vecklar hon ut det prydligt vikta papperet.
Överst på papperet ser hon den röda regeringsstämpeln.
Hon öppnar dörren och går ut på den stora träverandan och sätter sig i en av korgstolarna som står där. En varm vind sveper förbi och låter de stora fälten sakta svaja. Hon tar mod till sig och börjar läsa:

\"Kära Mrs Marsh
Det är med en stor ära som vi har din make Richard Marsh med oss i kriget. Jag kan inte förstå din längtan och sorg men jag kan tänka mig den. Detta brev skriver jag för att meddela att Richard Marsh har blivit tillfångatagen av motståndarnas soldater.
Vi kommer att gör allt i vår makt för att frita honom och de andra männen.

Med Vänliga Hälsningar:
George Brighton\"

Hos ser upp från brevet ut över de gula vetefälten som sakta svajar i vinden. Allt känns som en evighet som aldrig kan sluta. Hon vet mycket väl vad som menas med att han är tillfångatagen, hon vet också att alla som blir tillfångatagna direkt går döden till mötes. Dagarna brukar gå så sakta i väntan. Men nu har hon ingenting längre att vänta på.
En månad, en vecka, en dag eller en timme kan få gå men nu ska det alltid vara för evigt. En evighets väntan på någon som aldrig kommer.




Prosa (Novell) av Zeratis
Läst 830 gånger
Utvald text
Publicerad 2006-10-27 13:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Zeratis